Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUREN UNDER GUSTAF ADOLF.
289
en mängd predikningar trycktes, polemiska skrifter utkommo
och äfven de teologiska vetenskaperna bearbetades. Men
den vetenskapsgrupp, som med lifligaste intresse
omfattades, var dock den historiska. Redan mot slutet af
medeltiden hade det historiska sinnet vaknat; det stegrades
under Gustafs och hans söners regering, och med Sveriges
hjelteperiod vann det större liflighet och styrka, om det
iin. uppburet af en liögt svällande patriotism, antog
formen af en sträfvan att för drömmarne om en stor framtid
vinna en bakgrund i de än mera fantastiska drömmarna
om en stor forntid. Under det Sveriges hjeltar på
slagfältet kämpade för den svenska äran, sökte dess
skriftställare att med pennan som vapen göra landvinningar för
samma ära inom sagans dunkla områden, sökte framställa
fosterlandets häfder som de yppersta bland folkens samt
Norden som en underbar v ag i na gentium. Men för det
fantastiska åsidosattes icke det faktiska. Runorna började
studeras, liksom ock allt, som med fosterlandets historia
och språk stod i samband, blef föremål för samlingar och
forskning. Historieskrifning upptog de lediga timmarna
för statsmannen och krigaren; både Gustaf Adolf och Axel
Oxenstjerna hafva efterlemnat början till en historisk
framställning af den förstnämndes regering. Monografier
och krönikor skrefvos af Tegel, Ægidius Girs,
We-stenlijelm ra. fl. Rikshistorier skrefvos af Johan
Messenius, sora författade sin "Scondia Illustrata" i 20 delar,
af Laurentius Paulinus Gothus, sora utgaf en
"Historia Arctoa" i 3 delar, samt längre fram af Loccenius
och Verelius, och mot seklets slut framträdde Olof
Rudbeck med sin "Atlantica," detta vidunderliga foster
af en ofantlig lärdom, glödande patriotism och otyglad
inbillningskraft.
Samma vittnesbörd om ett lefvande
nationelt-liisto-riskt sinne aflägger äfven skönlitteraturen, och Wieselgren
yttrar med rätta om Gustaf Adolfs tidehvarf: "Lyriken
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
