Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 PRYTZ SOM DRAMATISK FÖRFATTARE.
spelet. Hammarsköld anmärker, att dessa skådespel,
jem-förde med Messenii, "äro mera torra och tröga, emedan
författarens hufvud föremål, Christéndomens förhärligande,
icke tillät honom inblandandet af några löjliga tal och
uppträden." Hammarsköld synes ej ens hafva läst Prytz,
ty just detta element ur det Messeniska dramat är af
Prytz med synnerlig förkärlek utbildadt. Dylika scener
äro nästan talrikare hos Prytz, än hos Messenius, och till
förstärkande af det löjliga i folkscenerna låter Prytz
bönderna tala ett slags tillkoustladt dialektspråk, hvilket
sednare dock äfven kan vara beroende af den estetiska
teori, som bjöd att hvarje person skulle tala och uppträda
efter sitt stånd, en regel, som utan tvifvel lät sig lättast
tillämpa i skildringen af folket. För dialekttalandet har
man, som vi ofvan nämnt, äfven tyska mönster i hertigens
af Braunschweig lustspel. För Prytz egendomligt är, att
dessa bondscener äro skrifna på prosa. De kunna ock
ofta, liksom sista scenen i Messenii "Disa," fortsättas efter
behag; ty mången gång är endast början af dialogen
angifven och fortsättningen öfverlåten åt den spelandes egen
uppfinningsförmåga. Kunna än dessa folkscener icke sägas
stå i det strängaste sammanhang med ämnet, äro de dock
alltid dervid lyckligt anknutna och intaga icke den
olämpliga sjelfständiga ställning i dikten som t. ex. Messenii
satiriska scener. Deremot tyckes Prytz icke synnerligen
älskat Messenii bruk att inlägga visor i sina stycken;
endast på ett ställe påträffar man en sådan och då en
folkvisa: uti "Olof Skottkonung" införas tvenne rusiga hofmän,
hvilka dansa med hvarandra och till dansen sjunga visan:
"Stoltz Inga hon sitter i högan loft."
Den dramatiska formen är behandlad efter samma
grundsatser som hos föregångarne, ehuru den åtminstone
i "Olof Skottkonung" är vida lyckligare handhafd än i
Messenii stycken. Men deremot är versbehandlingen betydligt
sämre hos Prytz. Knittelversen, ehuru till sin natur tung
och knaggig, kan dock få en jemförelsevis ledigare gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
