Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
OLOF SKOTTKOKUNG.
och besluta att tro på Christus. Om nu dessa scener hafva
en sådan betydelse samt just derigenom blifvit på
organiskt sätt införlifvade med det hela, så hindrar detta icke,
att vid deras utarbetande bemödandet att roa åskådarne
tagit ut sin rundliga anpart af skildringen: hofmännen
dricka, fäkta, sjunga och dansa i fyllan, bönderna utgjuta
sin harm öfver länsman och fogde, och äfven efter
omvändelsen hålla de fast vid sin tro på hustomten.
Det vare dock långt från oss att vilja förneka det
patriotiska sinne, som äfven i detta Prytz’ drama rätt
kraftigt ger sig luft, och detta ej blott i valet af ämne
för stycket, utan äfven i flera dess enskilta delar, hvilka
endast och allenast äro tillkomna för att smeka
national-stoltlieten. En sådan är samtalet om Göterna emellan
Sigfrid och legaten (IV. 3), i hvilket den tidens alla
fantastiska men stolta föreställningar om Sverige som en
folkens moder äro framställda. Prytz’ dramer äro ej
mindre än Messenii ett intyg om den stämning af mod och
sjelfförtröstan, som då genomgick nationen. Och att ett
folk, som om sig tänker stort, äfven är i stånd att handla
stort, det bekräftades snart af händelsernas gång.
Itedan en hastig blick på den ofvan lemnade
redogörelsen för stycket visar, att dess byggnad i vissa punkter
är vida bättre än den Messenius lyckats gifva åt sina
dramer. Aktindelningen är gjord med förstånd:
konungens beslut att sända en legat till England och
tillrustningarna till resan, teckningen af hedendomen i
Sverige, legatens vistande i England, missionärernas ankomst
till Sverige och konungens omvändelse, Sigfrids predikan
och folkets omvändelse, bilda de fem hvar inom sig
afslutade delarna af dikten. Att i sista scenerna införes
en fröken, hvilken konungen tager till äkta och att
sålunda allt slutar med bröllop, är väl närmast föranledt
deraf, att stycket är skrifvet för en bröllopsfest. Vi hafva
redan påvisat, huru de komiska scenerna, offerscenerna
och andra af samma slag äro lyckligen upptagna i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
