- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
416

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416

BALLETTER.

De tillhöra en tid, då clausen ännu icke lösgjort sig från
förbindelsen med taldramat, utan ännu för att blifva
begriplig behöfde sång och recitation. Balletterna voro
rimmade sångspel med dans och musik, merendels af
allegoriskt innehåll. Hofsmickret var ballettens kärna, och
skaldens uppgift var att gifva denna kärna ett glänsande
skal. Der balletten icke består af en sammanhangslös och
brokig rad af sånger, recitationer, chörer och dansar, utan
gör anspråk på att hafva en bindande enhet, der utgöres
denna enhet af en abstrakt tanka, åt hvilken gifves en
vändning, smickrande för den, till hvars ära balletten
uppföres. För att få denna tanka uttalad och från olika
sidor framställd, låter förf. om hvarandra uppträda en mängd
allegoriska, mytologiska eller gammal historiska figurer,
stundom blandade med personer ur verkliga lifvet, hvilka
sednare dock alltid äro en slags kollektivpersoner,
representanter för ett visst ståud eller yrke, utan all
individualitet. Dessa uppträda vanligen oberoende af hvarandra
och afsjunga eller recitera några versar samt utföra den
dertill hörande dans. Huruvida versarnas uppläsande
eller afsjungande varit samtidigt med eller föregått dansen,
kunna vi icke med bestämdhet afgöra 68). Hvarje ballett
slutar alltid med den s. k. "stora Balletten," deri en
mängd personer uppträda och sjunga versar till
festföremålets ära. Klädes någongång ballettens hufvudtanke i en

") Inträdenas öfverskrifter i Stjernhjelms balletter innehålla
vanligen blott de uppträdandes namn, men stundom tillägges ordet
"talar," och på ett ställe "talar dansande;" då något skall sjungas, är
det uttryckligen angifvet. Deraf synes, att åtminstone i hans
balletter det mesta blifvit reciteradt, troligen då beledsagadt af musik. Att
de uppträdande skulle dansande hafva uppläst 50 a 60 hexametrar,
såsom ibland varit nödigt, förefaller oss föga troligt; liksom det å
andra sidan, då de blott haft fyra rader att uppläsa, tyckes föga
sannolikt, att dessa beledsagats af dans, emedan då dansen knappt
hunnit börja, innan clen redan var slut. Rimligast synes det oss
derföre, att dansen följt efter deklamationen, ehuru vi ingalunda vilja
bestrida möjligheten af ett motsatt förhållande. I sådana balletter,
der mestadelen blifvit sjunget, har deremot sången kunnat jemte
musiken beledsaga dansen; ty det är icke säkert, att det varit de
dansande, som sjungit. Om en italiensk "Balleta" vet man med sä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free