Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLENU F AGNEDIKT.
455
Ehuru visserligen författaren aldrig kommer utöfver
hänsyftningarna på Lindsköld och hans namn. så kan man
dock icke frånkänna uppränningen en viss grad af
fyndighet. Dock uppskatta vi icke denna högt. men så mycket
mera de obestridliga skaldeanlag, som förråda sig i
enskilta delar af detta tillfållighetsstycke. Det var att vänta,
att den, som Lindsköld hedrade med sitt beskydd, icke
skulle sakna talaug, och detta bestyrkes också genom den
sång, som Muserna sjunga till Apollos ära och hvilken
torde kunna ställas, om än icke öfver, dock vid sidan af
det bättre, som denna tid i poetiskt hänseende frambragt.
Vi meddela här ett utdrag. Sedan det omtalats, huru allt
låg i is och snö, då solen nyligen var borta i Morers land,
fortsattes sången sålunda:
"Men nu! se nu! hvad är på jorden
Som fägring sin ej återfår,
Sen du genkommen uppåt Norden
Och kämbar här ditt gyllend’ håår?
Hvad är som icke fägnar dig?
See V est a sjelfwer smyckar sig!
Fru Juno nu breer uth sin slöja
Och fijnsta skijnduk nid för dig.
Ja Flora ok will intet dröija
Med blomsterkorgen vijsa sig.
A ur or æ Purpurkinners glantz
Utlockar allt mot tig i dantz.
Upp Wästanwind, lät lofven surra
Bland mång slagz Fogle-kirr och
sång!
När djureparen lustigt, kurra,
Och föllias åt sin lystegång,
Diana spänn ej bogan din,
Så länge de fa lystna sin!
I Blomsterlälder gifwer Söttma
Åt flyblas småfolck rundelig.
I Lillie dälder och ehr fetma
Al’ wälluclit gjuter rijkelig.
Du himbla dagg och manna sööt
Fall ned nr Junos ljufva skööt!
Hvad fagre månge slagz Tapeter
Nu sträckias uth på marken all!
Mång tusen, tusen Herde beter
Nu hjorden sin med glädie skall.
See Bärg och Dahlar lee i lust,
Förglömt sin Winterqwid och pust!
Fast turturdufvan sorgse tuttrar,
Och Gökens "Guck-ku" blandas in;
Dock orren lijkwäl lustig kuttrar,
När han faar nid till hönan sin,
Om dagen qvittrar Lärkian snäll,
Om natten Nechtergalen hwäll."
Att den, som skrifvit denna sång, icke lemnat efter
sig flera spår inom vår vitterhet, synes oss endast kunna
förklaras derur, att han af en förtidig död blifvit bortryckt.
Ett annat stycke af troligen samma art som detta,
men hvilket vi icke haft tillfälle att taga kännedom om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
