- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
579

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSIMTJNDA.

579

sådan motivering ingalunda poetiskt oberättigad.
Rosi-mundas död är deremot mera ett verk af slumpen; hade
Helmiges druckit ut bägaren eller hade hon aflägsnat sig.
sedan hon gifvit houom drycken, så hade hon varit räddad.
Nu saknas ett egentligt tragiskt sammanhang emellan
hennes skuld och straff. Det sednare är icke med sträng
följdriktighet härledt ur den förra. Men så är också det
tragiska här fattadt på en lägre ståndpunkt. Tragediens genius
är här Nemesis, och det är icke utan sin betydelse, att
denna Gudinna öppnar och slutar stycket. "Hämd" är det
rop, som genomtonar hela stycket; det höres från både
lefvande och clöda. Denna hämnande Nemesis är dock icke
en inre magt, som drifver brottslingen fram till sitt ödes
uppfyllande, hon sväfvar som en yttre magt öfver
händelserna, väljande för sin straffdom hvad medel hon behagar.
Icke heller är Rosimunda en verkligt tragisk figur; det är
icke ett rent pietets-patos, som drifver henne att handla.
Icke fadrens död vill hon hämnas; den bar hon för redan
längesedan förlåtit Alboin, hon har till och med älskat
mördaren. Men då ban narrat henne att dricka ur fadrens
hufvudskål, då lågar hon upp, ty detta är en personlig skymf
mot henne, och det är den hon hämnas. Hade Alboin,
hennes faders mördare, alltjemt för henne varit ett föremål
för fasa, om hon än först genom den sistnämnda
gräsligheten uppkallats till handling, då hade hennes patos
varit mera rent ocb hon sjelf varit mera tragisk. Men att
Hjärne icke funnit nödigt att så framställa henne, kommer
deraf, att för honom det tragiska sammanfallit med
begreppet om den eviga straffande rättfärdigheten.

Karaktersteckningen är bättre än i skoldramerna, men
ändock i väsentlig mån abstrakt. Rosimunda är en furie,
först idel hämd, sedan idel inagtlystuad och vällust.
Helmiges är till en början den svärmiske älskaren, för hvilken
ingenting i verlden har betydelse mer än hans kärlek; men
sedan han sammanträffat med Rosimunda, nämner ban icke
mera ett ord om sin Diletta ; ja i de monologer, deri ban

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free