Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista Resursen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Om förlåtelse , frågade han något sväfvande på
målet, ”om förlåtelse, skulle det vara det fruntimmer, som i
daa värdigats besvara annoncen till Napoleon, 1,2, 3, 4, 5?”
”Ja, min herre, ja — det Sr jag.”
Månen gick i detsamma ur mnlnen och sköt genom
”Lilla Vattugränd” sina strålar vakt imellan de
samialan-des ansigten. J)e sågo något förbluffade på hvarandra.
Man talar mycket om ”äktenskapstycke.” Kanhända
var det upptäckten deraf, som förorsakade förbluffningen,
ty likhet, både hvad år och ansigtcts knotighet beträffade,
skönjdes tydligt i de tvänne ansigten, som, ehuru-
betecknande en mängd bedragna förhoppningar, likväl noga
beskådade hvarandras drag.
Sedan nyfikenheten sålunda blifvit mättad, skred man
till samtal, hvars betydelsefullhet är för naturlig, för att
tarfva en närmare utveckling. Nog af, vårt unga par
åtföljdes till stora Badstugatan å Norr och uppstego i ett
hus uppför 4 trappor och befunno sig i det anspråkslösa
rum, den sköna bebodde.
”Jag bor 5 trappor opp, jag,” tänkte Quatternin, ”jag
Är henne således i ett fall öfverlägsen — Gud låte bara
öfverlägsenhéten sträcka sig till kapitalet också!”
Man samtalade och samtalade, tilldess man helt
naturligt äfven kom till knuten om det der lilla kapitalet.
Fiuntimret uppsteg och närmade sig en ofantligt stor kista,
som beherrskade kammarens ena horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
