Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torna utöfver insjön, vid hvars strand den lilla stugan var
belägen.
Således hade han sökl att lysa sin mor, men detta ansåg
han dock icke nog, utan tog ner sin näfverlur, som han,
då han om spmmaren gick vall åt gramiarne, lärt sig
traktera och gick ut i mörkret, der han sökte öfverrösta stormen
med sin hornlåt. Försöket lyckades, ty modren kom
ändt-ligen, förfrusen och utmattad hem.
— Hade du icke lyst upp i stugan och blåst på din Tur,
hade jag aldrig kommit fram, sade modren; ty jag var
kommen vilse, * och hm# det är, ute på sjön är ej godt att vara
allt sedan gamle Allgotts dagar.
Den der vandringen hade emedlertid rubbat mors eljest
goda helsa, hon sjuknade straxt derefter och när våren kom,
buro fyra män en kista bort mot kyrkan. Jakob var moderlös.
Den lilla stugan, som hon begagnat, hade hon endast
haft på nåder för det att hon skulle se till om någon fiskade
olofligt på Olstorps fiskvatten, och således blef den nu
upplåten åt en annan giunma, som åtog sig samma skyldighet.
Allt detta vill säga att Jakob ”kom på socknen”, eller
att gossen fick lefva än har än der, än väl än illa, allt efter
som de personer voro till hvilka han kom. Detta är den bästa
dagdrifvareskola man kan inrätta för ett barn af Jakobs ålder,
och deriore lärde han sig väl gå, ty det måste han, men
arbeta icke.
Hans smak for det äfventyrliga, som så tidigt u(gjorde
ett drag i hans lynne, blef dock qvar och derföre gick han
mången gång, dä han tiggt ihop nog bröd för dagen, bort
till Kungseken och satte sig vid Drottning Philippas källa och
blef qvar till dess qvällen skymde. Då var han så lycklig
som om han sjelf varit konung eller kanske ändå mera. Om
söndagarne vågade han sig ej fram till kyrkan, ty hans
kläder voro ej sådane att de kunde visas i Guds hus, men
någongång i veckan smög han sig dit för att se sin riddare,
och förargade sig mycket då han märkte, att de andra barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
