Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna tänkte efter några ögonblick; men snart klarnade
hennes ögon. — Ja ja, det vill jag, det vill jag; ty jag vill
ej bli hemma en dag hos den falska menniskan, som in i
döden narrar min stackars far med sina krokodiltårar.
Med dessa öfverenskommelser skiljdes barnen, och med
tungt hjerta gick Anna hem. Når hon in trådde i stugan, såg
hon sin far som vanligt hållande sin Gretas händer i sina.
— Gud välsigne dig, Greta! sade han svagt; tack för att
du höll af gubben; tack, tack! evig tack! Vårda dig om
barnen och håll af Anna som din egen.
— Ja, min lilla gubbe. Herre Gud att jag skulle
öf-verlefva dig! Herre Gud att vi skulle skiljas! Hur skall det
gå med mig stackare sedan min gubbe år död?
Hon gret så naturligt att Anna nästan höll på att tro
henne.
Efter några ögonblick hade gubben blifvit mållös och
kimde ej mer än med sina ögon tillkånnagifva, huru lycklig,
han var att ha en vån vid sin sida. En halftimma derefter
var han död.
Det var ej mera än ett par timmar efter dödsfallet så
låg liket i en bod, öfvergifvet och glömdt af Greta — och
Anna måste skura golfvet. Den unga enkan hade fatt nytt
lif, allting i huset fejades upp och om qvällen dukades der
fram en dugtig aftonvard.
— Hvem skall äta här? frågade Anna.
— Åtminstone inte du, blef det snäsiga svaret; ty nu
är gubben död och här blir intet kelande med dig hädanefter.
— Ja gråt du, fortfor modren, gråt du; men håll inte länge
på; ty gubben kunde väl inte lefva i evighet heller. —
Välkommen kära Pelle! Jo nu, må du tro, är det ändtligen slut;
ty nu ligger salig gubben i boden. — Sätt dig och åt.
Några dagar efter begrafningen smög sig Anna åter till
kyrkogården for att råka sin vän Jakob. Nu hade hou intet
bröd åt honom; men det var detsamma. Han berättade att
han nu skulle till Olof i Asen som vallgosse och som Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
