Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huset Nassau-Oranien med hänseende till H. K. H. Kronprinssessans förfader (m. lith.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afslog den, emedan han trodde sig vara i fullkomlig säkerhet.
Sedan skyndade han att begära den, då det icke mer var tid
och hans mågs flotta redan utlupit. Han räknade på sin egen,
men denna lät fiendens obehindradt passera. Nu kunde han
åtminstone hafva försvarat sig till lands, ty han hade en armé
af öfver 20,000 man, men i stället att genast föra dem mot
fienden, lemnade han dem tid till öfverläggning. Flere högre
officerare öfvergåfvo honom då, flere regementen följde dem
för att förena sig med prinsens af Oranien armé och
slutligen lemnade honom äfven hans andra måg, prinsen af
Danmark, för att med sin gemål, prinsessan Anna, begifva sig till
det fiendtliga lägret. Konungen, seende sig i denna kritiska
belägenhet anfallen och förföljd utaf den ene af sina mågar,
Öfvergifven af den andre, med båda sina döttrar emot sig och
hatad utaf största delen af sina undersåtare, flydde nu utan
att hafva försökt att strida. Upptäckt i Fewersham och
återförd till London måste han nu i sitt eget palats mottaga
prinsens af Oranien befallningar och sedan han sett sitt eget
garde utan motstånd aflöst af sin segrande mågs, sig förjagad
ur slottet och fånge i Rochester, begagnade han sig af den
frihet man gaf honom att ännu en gång fly och uppnådde
lyckligt Frankrike. Parlamentet tillerkände nu kronan åt
prinsen af Oranien, som under namn af Wilhelm III besteg
engelska thronen och hvilken således i sin hand förenade
Englands och Hollands makt. N För att återförhjelpa Jacob på
thronen, sände Ludvig XIV visserligen en flotta till det
ka-tholska Irland, der den afsatte konungen ännu egde många
vänner, men Wilhelm slog med sin öfvade armé
fransmännen vid Boynefloden den 1 Juli 1690 och då de följande
året återkommo, blefvo de ännu en gång slagne till sjöss
vid Aghrim, hvarpå hela ön gaf sig.
Kriget utbröt nu ånyo i Nederländerne och fördes med
omskiftande lycka i flere år. De märkligaste bataljerna
under detta krig voro de vid Fleurus, Steinkerken och
Neer-winden. Alla dessa bataljer inbringade mycken ära, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
