Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huset Nassau-Oranien med hänseende till H. K. H. Kronprinssessans förfader (m. lith.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olyckliga landet skulle ej länge fä njuta deraf. Fransmännen
inträngde under den starka vintern 1794 och slogo öfverallt
de österrikiska och engelska härar som dragit sig tillbaka på
holländska området. 1 denna förtviflade ställning gaf prinsen
af Oranien ett stort exempel på försakelse och dygd, han
kunde, om han åtföljt engelska arméen på dess återtåg, hafva
hoppats att åtminstone ända till våren försvara sig, men ett
längre motstånd skulle hafva förökat Hollands olyckor och
kunnat blottställa det för Frankrikes hämnd. Han begifver
sig derföre till Haag, inställer sig i general staternas
församling, förklarar dem att han genom fåfänga bemödanden
fruktar att förlänga fosterlandets olyckor och nedlägger derföre
en makt, som han icke mer kan använda till sina
medbor-gares fördel. Dagen derpå lemnade han sitt fädernesland och
begaf sig till England.
Fästad mot sin vilja vid Frankrike och Napoleons välde
som det afskydde, började Holland att hoppas, då det såg ett
förbund bilda sig i norden. Då efter återtåget från Moscau,
fransmännens fälttåg i Tyskland var en enda följd af olyckor,
hälsade det på långt håll de allierade såsom sina befriare och
mottog med odelad hänryckning de förenade arméerne, då dessa
uppmanade det att återtaga sitt gamla oberoende, lett
ögonblick voro fransmännen fördrifna från Holland;
tullbetjenin-geu var den enda korps, som hade att beklaga sig öfver ett
folks hämnd, hvilket den så mycket plågat. Det var en
högtidsdag för alla Holländare att bland sig få återse prinsen af
Oranien, en värdig ättling af den Wilhelm I, som grundlagt
deras frihet och son till den vi år 1800 sett afsäga sig
ståt-hållareskapet. Under omisskänneliga utbrott af allmän glädje
valde generalstaterne den 1 December 1813 Wilhelm VI till
suverän furste af Nederländeme. Återstoden af landet, de
egentligen så kallade Nederländerne, besattes af de allierade
nästan utan motstånd och förenades med Holland genom freden
i Paris.
Men snart skulle lugnet åter störas. Bonaparte lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
