- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
102

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från en vandrande artist (med lithogr.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Href från en vandrande artist.

Du har bedt mig bifoga en liten reseskizz till den
teckning af ett Lappländskt brudpar, som funnit nåd för
dina ögon. Nå väl, jag vill i all enkelhet nedskrifva hvad jag
ännu så lifligt minnes från den underbara natur, som jag
nyligen sett på närmare håll; ehuru jag må tyckas mer än
förmäten, vid hågkomsten af hvad Liestadius så mästerligt
skildrat i denna väg. Med penseln och ritstiftet är jag
någorlunda förtrolig, men pennan — den bränner i min hand, då
jag tänker på, att mina enfaldiga ord skola befordras till
trycket.

Efter att lyckligen hafva landstigit i Skellefteå,
tillryg-galade jag omkring 80 Svenska mil dels till fots och dels i
båt, och hade under denna tid de ypperligaste tillfallen, att
bli närmare bekant med de besvärliga reskamraterna, köld
och solhetta, hunger och trötthet. Omsvärmad af milliarder
menniskoälskande myggor, måste jag riktigt i galopp teckna
de skizzer jag samlat, och endast de dagar, då det blåste
eller var kallt kunde jag med lugn utföra något. En stor tröst
under mina bekymmer hade jag likväl i den beredvillighet,
hvarmed inbyggarne stodo modell. Ja de funno sig till och
med ordentligt smickrade deraf, och innan jag väl var färdig
med teckningen, sade de mig sina namn, hvilka nödvändigt
skulle sättas under figuren, ty annars ”veta de ju inte
söderut hvem det skall föreställa”.

Den litlighet, de visade vid igenkännandet af någon
anhörig eller bekant, var högst originell. De hoppade, slogo i
hop händerna och uppgåfvo de hjertligaste flatskratt, så att
jag mången gång måste skratta med af hjertans grund, och
otvifvelaktigt kommer mina anspråkslösa produkter att ingen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free