Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges konstnärer och konstnärslif. Skizz af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domligt för Norges naturfysiognomi, som hvarken Schweiz
eller något annat Europeiskt bergland har att uppvisa. Det
ir en egen, helt och hållet afslutad verld för sig, som, högt
Öfver vegetationens gränslinia, med sina melankoliska, mörka
fjällsjöar, sina dystra vildt formade klippor, breder ut sina
oändliga slåUer, som blott äro bevexta med fjällörter och låga
dvergbjörkar. Det på en gång vilda och storartade i
terrai-nens formbildning och gruppering, som i förening med den
stilla ödsligheten bildar dessa trakters grundkarakter, verkar
med oemotståndlig makt på den menskliga anden; som
känner sig på en gång upphöjd och tillika intagen af en viss
ovillkorlig rysning. Då Gude, som sagdt exponerade sitt
första högfjållslandskap, häpnade man öfver den kraft, den
sanning, som låg deri. Man kunde se^att han verkligen blifvit
tilltalad af Norges mäktiga, trista Qållnatur och dess stolta,
leende fjordar; man kunde se huru sann hans uppfattning
hade varit och huru lefvande han förstått att återgifva det
uppfattade. Hvarje sten, hvarje mossflack, hvarje fjällkontur
var sann och karakteristisk. Norge från den sidan framställdt
hade man ännu icke sett och Gudes stycken förfelade icke
att göra sin verkan i både Tyskland och Holland och
naturligtvis framför allt i Norge och hos dem, som af egen
erfarenhet kände dessa trakter.
Men Norge har många andra herrliga karakterer: det
har en natur för hvarje dalsträcka, för hvarje fjord och det
land som stiger ända från sjön till en höjd, der all
vegetation upphör, till de eviga isslätterna, har någonting annat än
fjällplateauer att bjuda iakttagaren. Man kunde derföre lätt
veta, att en konstnär, som gjort en så glänsande början, icke
skulle stanna dervid. Från den öde, trädlösa fjällmarken har
Gude sedermera stigit ned i dälderna, som kransas af åsar;
bevuxna med granar och furor i de mest omvexlande gestalter,
der elfven än löper lugnt och stilla, än som fors piskas till
fint skum mellan de nakna stenarne. Å andra sidan har hån
äfven gått ifrån de stora fjordarne, der de omgifvande fjäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
