Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkyrkan i Wisby af C. J. Bergman (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prest i afsende på offret för den dödes själ; ingen skulle
understa sig att lägga kyrkan i bann, såvida hon icke
ohelgades genom blodsutgjutelse, o. s. v. Dessa af pafven
bekräftade privilegier blef vo sedan föremål för många häftiga
tvister. Ursprungligen ämnad till ett monument i s. k.
by-zantinsk stil, blef kyrkan dock dels under fortgången af
arbetet, dels snart efter dess fullbordan ändrad och tillbygd i
gotisk och annan stil. På pelare, murar och hvalf ser man
mycket som är påbörjadt, men afbrutet och öfvergifvet i följd
hvaraf något tungt, otympligt och gåtlikt gör sig här och der
gällande. Det tyckes nästan, som första planen skulle varit,
att emellan hufvud- och sidoskeppens tak låta ljuset infalla
genom en öfre våning af fönstret (”Clair-story”), alldeles som
på Upsala och andra domkyrkor, men dessa prydliga fönster
hafva blifvit igenmurade, och sidoskeppens tak upphöjde ett
par alnar nära emot öfra taklisten, som är prydd med
rund-bågigt listverk.
Vid foten af ett lågt, nästan lodrätt berg,
kalladtKyrk-berget eller Klinten, är kyrkan belägen. Dess grundplan
utvisar en basilika (rektangel), med 2:ne tillsatser i öster för
Sanctum (choret) och Sanetum Sanctomm (högchoret), samt
en tillsats i vester för ena tornet. Hela kyrkans inre längd
är 88 J aln, dess största bredd 37 §, dess minsta (emot
vester) 35 alnar. Choret, klerkernas plats, ligger några
trappsteg högre ån sjelfva kyrkan, och högchoret, Hostians heliga
plats,, åter högre än choret. I båda choren är rundbågen, i
den egentliga kyrkan är spetsbågen rådande. Hvalfven
uppbäras af 6 fristående, massiva fyrkantiga och rätvinkliga
pelare, alla parvis hvarandra olika, och med många spår liksom
af tillämnade men öfvergifna hyggnadstankar. En af dessa
simpla pilastrer är dock märklig för sitt egendomliga kapital,
i hvars hörn en örn, andaktens symbol, böjer sig ned och
med näbb och klor hugger i pelarskaftets öfversta list, för att
såmedelst liksom hålla tillsamman pelare och hvalf. Det
längs mot vester, vid chorets början, stående pelarparet visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
