Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det unga Fursteparet. Poem af Wilhelmina (med lithografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och daggens klara perla skälfver
På löf och blomster, slätt nch häll;
Men ndrd&k sommarrhimmfel hväflfvier
Utöfver allt sin ljusblå päll.
Och vakteln slår, och svanor simma
På dammen vid de ungas fot ;
Och aftonrodnans strålar glimma
På höga berget jnidt emot;
Och fjäriln, trött att längre skärma,
I blommans sköte sjanker hän;
Och insjöns klara vågor härtaa
Båd’ skog och klippor, slott och trän.
Då säger Genien: — ^Lefven Tänge
Och lefven sällt, j unga två!
Emellan edrå själar tränge
Sig ingen duuma, kall och grå.
Så skönt, som denna glada Hägring
Ctaf naturens fulU lif,
Så glänse, uti yppig fägring,
Gr hela framtids perspektiv!
”Må kärlek, tro^och stilla 4y<&a,
Må allt kviri tifret IjtifV&st har
Sin glada stämpel stklse trycka
På edra friska läppars par!
Och Hon, den späda, må toon gffva
At edra hjertan glädje i)l«tt,
Och en gång skönsfca prydna’n Wifva
I Sverges stolta knngaslottl!
Wilhelmina.
–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
