Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - De förlofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Med sitt goda och sitt onda, tilläde Sven; men visst
tycker jag att det skall bli bättre, när jag blir mästare i höst
och vi väl bli gifta; ty ser du, mannen skall hafva ena hjelp
och da skall bli min.
— Ja, lille Sven.
— Och så knyter du, och knyter oeh trär — se på
mig, Clara!
— Åh Herre Gud! ditt gröna hår har jag nog sett
förut, skrattade flickan. Vet mor! ropade hon åt Svens mor,
som sysslade i det lilla köket; vet mor! jag får ingen nytta
göra för Sven, han pratar alldeles bort mig.
— Ja, nu är pratetiden, barn! sade gumman
skrattande; men Öerre Gud! står det så till med den beskedlige
Felix Gerhard; det gör väl notarien bra ledsen?
— Åh nej, kan inte säga; han påstår att Felix med
tiden blir en vida berömd man, och då skall han väl bli
lycklig, påstår notarien; men se, det tror inte jag.
— Men om du med tiden, invände Clara, blir en stor-»
xnäktig kopparslagare, si att alla köpa sina brännvinspannor
hos mäster Sven Petterson, så tycker du väl inte att
namnkunnigheten skadar?
— Hå, skrattade Sven, det är en annan sak, för ser
du, på en kopparpanna syns det genast om hon duger eller
inte, dessntom så käns det på vigten och kan när som helst
pröfvas på vågen; det år helt annat med sådant der arbete
med hufvudet; ty ser du, knappt har en sagt en sak, så
antingen säga alla menniskor detsamma, och då har han
ingen heder eller glädje deraf, eller också så motsäga alla
menniskor, och då är han ännu värre ute; ty ingen har sett
den vågen, på hvilken Gud väger våra tankar, ord och
ger-ningar; men hvar och en bär med sig sjelf en liten
lod-betsman, fast ingen har den justerad — och så säger en så,
och en annan så, och alla ge sig f-n på, Gud förlåte mig
att jag svor, att deras betsman är den enda rätta. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
