Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamraterna. Scen ur fältlifvet af Afze med en lith. efter Simonsen) - På förpost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Underligt i natt mitt sinne
Strider med ett lumpet minne,
Kan ej bli det qvitt — jag ser
Jemnt förrädarn som sin fana
Svek, som glömde moder Dana;
Flygelmannen, desertören
Som sin löjtnant stötte ner.”
”Tapper var han — alla flickor
Sprakade som svafvelstickor
När krabaten bara log
Mot de rodnande — och trogen
Som ett echo uti skogen
Var han som kamrat, den besten.
Synd att satan honom tog.”
”Aldrig var han som en annan,
Alltid lika kort lör pannan.
Gällde det! han stod och stred
Med kamraten sammangjuten,
Arg och from uti minuten;
Men sen löjtnanten hans flicka
Tubbade, hans sol gick ned.”
”Sen han blef — ni vet det alla —
Gn af dessa tysta, kalla
Som i kedjan dystra gå
Utan glädje när det smäller,
Utan hurra när det gäller.
Slesvig-Holstein gaf han satan,
Räddade sig dit ändå.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
