Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - I. Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja så, så så, Calle lilla,
Luta då ditt hufvud ner,
Lägg dig på mitt knä... jag ber...
Vet, din mor vill dig ej ilte!”
Och denna innerliga tillit till modern f51 jde honom hela
lifvet igenom — hon var också värd all hans varma sonliga
karlek.
An ett drag, skildradt med hans egna ord och på
samma gång målande den tidens skaplynne:
”Sommaren år 1759 gick jag en afton, klädd i en
hemväfven rock af min mor, som äfven var en god
hushållerska, ned till Mnnkbron: klockan ringde då 7 i Maria
kyrktorn, som samma år i Juni månad afbrann. Jag gick
då om aftonen i en blå rock och, efter tidens sed,
utstoffe-rad med half-ärmar och nattkappa.
När jag ett par timmar betraktat jakterna, som
förherr-ligade utsigten af Mälarens cyteriska stränder, kom den
bekante latinske skalden Löfvensköld gående jemte den
namnkunnige aktor vid 1756 års riksdag Bedinus Renhorn för
att stiga ombord på en Arboga-jakt, som ämnade sig till
den stad, hvarest Renhorn skulle intaga sin borgmästarestoK
Jag hade lärt hans dotter, som då med sina föräldrar bodde
på Frimuraré-barnhuset, att spela på cittra, hvilket
instrument jag den tiden ojemförligen trakterade. Denna
obetydliga omständighet gjorde att herr borgmästaren bjöd mig stiga
ner i kajutan, hvilket jag ock gjorde.
Jag satte mig genast vid ändan af ett litet fallbord,
tittade ut genom fönstret på de många fartyg, som det ena
efter det andra med sina brokiga segel och glatta kölar
plöjde den mot aftonsolen glittrande böljan. Roende båtar med
skönheter smögo sig fi-am emellan boxerade skepp. Andra
kostliga flickor bröstade sig, hukande inom sina kringspridda
klapphoar, och deras klappträn tycktes gifva ett eko:
”... et ab hoc et ab hac et ab illa!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
