Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - II. Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den make, som blir dig beskärd,
(Mark denna hemligheten!)
Var huld, om han är huldhet värd,
Om ej — så var det i förtreten!”
De alltid rådande egenskaperna i fru Lenngrens
skrifter — säger Rosenstein, och ingen lärer jäfva detta omdöme
— äro originalitet, naturlighet, smak odi sanning i
teckningen, hastighet, ledighet och enkelhet i uttrycken, egentlighet
i val af ord, en vexkmde, men alltid harmonisk vers. De
förutsätta en kännedom af verlden och menniskolynnet, som
man stundom skulle vara frestad att fråga huru hon med sitt
tysta och stilla lefnadssätt kunnat förvärfva, om man ej visste
huru det vidtomfattande snillet gör erfarenhetens lärdomar
hastiga och säkra. Sättet att betrakta föremålen är henne
eget och visar en fin förmåga att observera och den mest
rörliga imagination. Hennes skrifter äro mindre satirer än
hastiga och djupa karakters- och sededrag. Hon bestraffar
lasten och dårskapen icke med synlig föresats, men genom
skämtet och löjet, och hon blir lärorik och ledande till dygd
utan att predika den, blir det mera genom åsyftningen än
utförligheten. Den, som i vissa af hennes taflor liknade
hennes penna vid Hogarths pensel, felade icke. Ton och
versfall vexla i alla hennes stycken efter ämnet. Med allt detta
lifliga och originella förenade hon en korrektion och en smak,
som visa att dessa sednare stå tillsammans med det förra och
som rättvisa den rang man gifvit henne bland svenska
författare.
All jordisk lycka år förgänglig. Äfven fru Lenngrens
himmel öfverdrogs slutligen af tunga moln. Som eget barn
— det hennes äktenskap icke beskärt henne — hade hon
uppfostrat en brorsdotter och vid henne fästat en moders
innerliga kärlek. Den unga flickan insjuknade i nervfeber
och blef sinnessvag — för alltid obotlig. Detta var första
olycksslaget. Det andra följde kort derpå. En afton gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
