Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Skalde-Karakterer af J. G. Carlén - III. Carl Israel Hallman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorild är den som gjort Hallman den fullaste
rättvisan. I sin ”Critik Öfver Critiker” yttrar han: ”Allt hvad
som hos Hallman egentligen är parodi eller eftergyckling
af något ömt och ädelt, är falskt och gjordt endast för
vitterhetens tölpar, för hvilka ingenting skönt någonsin var heligt,
men åter i hvilka allt det, som är sann burlesk eller
märkliga karakterer och öden ur dén låga verlden, är mästerligt
eller af stort snille; Parodier äro således ett orätt namn på
Hallmans dramer. Denne glade anakreofitiske gubbe, denne
patriark för det lustiga har förtjeot en vida bättre ära. Han
har skapat silt slag, den vitda bucchiska glädjen, som hos
oss har en alldeles egen och originei ton och hvars
Pinda-ms det är rätt sagdt att Bellman är. Han har gifvit oss, icke
parodier, som släpa sig lågt och ömkligen i spåren af de
stora snillen, utan mästerstycken i det burleska och i poesien,
i en lefvande dramatisk verld: Hogarths taflor”.
Hallman, ”den glade anakreontiske gubben”, uppnådde
en hög ålderdom och tog verldéns mödor lätt, der han
fram-vandrade sin stig ”vacker som en antik”, enligt Thorilds
uttryck vid anblicken af hdns välbikiade hnfvtid. Detta är pa
vår planch återgifvet af en Sergells elev (Aberg).
Den 23 April 1860 lemnade Hallman den jordiska
skådeplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
