- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1852 /
124

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogens sätt att uppfatta historiska minnen af G. H. Mellin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

va kämpar, af högsinnade hjeHar, till och med af djupsinniga
visa, sådan den uppenbarade sig i en; hel nordisk litteratur,
full af egendomlighet och åskådlighet, begynle fordom dea
lysande gången af våra häfders skådespel. Nu hafva
forn-grafvarnas invånare pppstått oqh begynt att med vildars djerfhet
intränga ibland och fördunkla de prycHiga sagogestal terna,
jnen med dessa nya skepnader i historiens dunkla fjerran
hafva taflor af väldiga naturhväifnrpgar p§h underbara
verlds-bildningar fram?U ädt för åskådningen. Qm vira gamla kpunnga*
sagor derigenom förlorat något i sitt. värde inför forskaren,
hafva de icke förlorat sin betydelse för fotklifyet. Och till
och med i häfderna torde en dag dessa vår?, nnrdtaka sagor,
sedan de blifvit noggrannare skärskådade, skäi>ka oss
gestalter af en bestämdare betydelse, än vi ms ficma hos dem,
såsom blott sagor* . • ■

Det är allmänt bekant att hedendomens gudar, sedan
mångguderiet (allit, först qvarstodo såsom onda makter och
pu mera lefva såsom spöken i allmogens öfvertro. Äfven
de ädlare historiska gestalterna från vår wedeltid hafva i
folkminnet blifvit förvandlade tiil resar och troll, I allmän*
Jiet tänker sig allmogen de förflutna tidernas slägte såsom ön
jättestam* Så träffar man, då man efterfrågar fornminnena
i en ort, ofta oväntade sägner fastade vid föremål, hvilka
endast dikter kunnat gifva sin förmenta ^betydelse. Detta
gäller i synnerhet helgonsagorna, hvilka hos os* ännu icke
blifvit samlade och ordnade. Spår af den helga Brigittas fot,
då hon en gång, såsom den tradilioneja legenden berättar,
för att stiga till häst, trädde upp på en sten, visas i
åtskilliga landskaper. . Men om man undersöker horudant begrepp
traditionens berättare gör sig om den heliga frun, skall man
merendels finna att hon framstår för haijs inbillning såsom
en jättinna. Mången gång uppgifves till ock med det
Svenska helgonets längd till flera alnar. Söker man fästa
uppmärksamheten på en sådan orimlighet hos berättaren,
åberopar han sig endast den, som berättat sagan för honom. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1852/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free