Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds Akademiska Förening af C. W. A. Strandberg (Talis Qualis) med lithografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort dess goda skärm emot störande elementer. Behofvet
af ett nytt växthus för den till träd uppvuxna plantan for på
en gång som en sval flägt genom alla sinnen* En ingifvelse
fattade alla; ett ändamål nitade länk till länk af den stora
yngl ingakedjan. Hvar två eller tre studenter möttes,
uttalades det utan allsköns förbehåll; missbelåtenheten med den
gamla, otillräckliga, förfallna byggnaden ropade tusenmunnact
efter en bättre; och gick så detta rop ut öfver staden, öfver
landskapet, öfver fäderneslandet. Genom enskilta bevekande
bearbetuingar, genom mera omfattande offentliga
tillställningar, der den sköna konsten framstod som ungdomens
vältaliga sakförare, rigtades i främsta rummet den skånska
befolkningens uppmärksamhet på saken, och med den berömda
Lundaqvartetten gjorde den sig känd och älskad på de flesta
intelligensens hufvudpunkter i Sverige.
Så gick nu ungdomen ut att söka hvad den eljest
öf-vermodigt brukar till skott-tafla för sitt skämt: Penningen,
den äldste, men också svårhandterligaste, Philister på jorden.
Hoppet i ett ungt hjerta behöfver icke tegel och murbruk
vid uppförandet af den utstakade byggnaden för framtida ära
och lycka; men en byggnad i den omedgörliga verkligheten
murar man icke upp med önskningar allena.
Viljen j höra hvad man traktade efter? Det uttalades
vid ett societetsspektakel på följande sätt:
Den gamla hyddan blifvit oss trång,
Betänksamt vi . söka och noga
En ny Amphion, som med sång
Kan murar sammanfoga.
Esaias-lyran i nordanskog göms,
En svan, som sjungit sig sjelf till sömns.
Det röda guld är den, hvars sång
Nu timrar väggar tillhopa:
O, att vi honom hit en gång
Till arkitekt finge ropa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
