Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversvämningen (Poem till en tafla af Kjörboe)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Nelii stod länkad vid kojan och tjöt —
Omkring henne böljorna slå;
Hon hörde, hur Stormen i rymderna röt,
Hon såg sina drunknande små.
Förgäfves hon rycker på kedjan och drar,
Förgäfves hon sträcker sig fram.
Blott en af de älskade eger hon qvar,
Den andre i svallvågen samm.
Den tredje hon sjunkande ser vid sin fot,
En slitande syn för en mor!
Då vänder hon sig ifrån böljornas hot
Till Gud, som i himmelen bor.
Han skapade skuggan, så ljuflig och sval;
Och solen, så varm och så skön.
Han lyssnar till djuret, som suckar sitt q val,
Till blomman som doftar sin bön.
Han låter oss hoppas, evinnerligt god,
Att modern, som älskade så;
Men ej kunde hjelpa, der fängslad hon stod,
Skall komma i land med de små. —
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
