Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lea Rromschnabel att han ju icke spelade boston bäst i hela
staden.
Men knappt kom vären »bindande på sina kransar», förr
än stadens innevånare nästan försvunno, man visste knappt
hvart. Det lönade ej mödan alt tala om majorskans
sockerskorpor eller kaffet; ty en rik Gnsk friherrinna gjorde
kafferep, hvars make man ännu aldrig sett; servisen var från
Sévres, med gudomliga vyer af alla verldens namnkunniga
ställen; theskedarne voro antingen af guld eller förgyllda med
det friherrliga vapnet på skaflet, och livrébetjening passade
upp och presenterade silfverkorg efter silfverkorg med allt
slags bakbröd. Att täfla i schalväg lönade icke heller mödan;
ly llere grosshandelsfruar bevistade badet; boslonspelare
lin-kade der i parti, och sjelfva notarien kom i skuggan, emedan
vanligen något »erkändt» snille, det vill säga en herre som
skrifvit en bok eller som vunnit priset i Svenska Akademien,
på sommaren behöfde att lekamligen förbättra hvad han
andligen under vintern försämrat; ty det må litet hvar veta,
att det egentligen år en smula osundt och påkostande att
lysa för allmänheten med sina snillcgåfvor.
Majorskan Rolfsberg hade på våren sin sista
kaffebjudning. Denna tillställdes vanligen några dagar innan
badtcr-minen började, sedan ett och annat ekipage, som rullade på
den lilla stadens gator, och ett och annat blekt och nobelt
ansigte, som ej hörde till vännernas krets, bevisade att
stadens tid snart var tilländalupen. Man samlades då liksom
för att taga afsked af sig sjelf — och deri gjorde man rätt.
I två hela månader skulle man glömma att man fanns Ull,
och i fyra månader derefter lönade det ej mödan att vilja
träda upp på styfva linan — hela staden hade minnen af
sitt främmande. De som allraminst hade glädje af
badsällskapet voro stadens ungherrar. En bcl svärm hyggliga,
bildade löjtnanter, ett par kongl. sekreterare, af hvilka den ene
spelade pianoforte och den andre deklamerade »Svartsjukan»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
