Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man blygdes förr att erkänna huru de trängde in i
själen, liksom man nu skulle blygas att erkänna, att en .af våra
vilda blommor kan vara lika vacker med en planterad. Det
var emellertid en helt annan sång, ren och djup och klar;
som en bäck i skogen flöt den fram; sjelfva notarien fann
att det lät bra.
— Tackl tusen tack, mamsell Emma! Folkvisan har
på sednare tiden blifvit modern; man sjunger deu i
Stockholm i den högre societeten.
Emma hade troligen fått länge pinas vid pianot, om ej
jungfrun lemnat majorskan ett bref. Det var blott några
rader, men väckte hennes Ulligaste uppmärksamhet.
— Mitt herrskap! jag får främmande, men hvem det
kan vara vet jag ej. Biljetten innehåller blott dessa ord:
»Några vänner af majorskan Rolfsberg vilja vela om hon
»är hemma för att göra en liten, som man vågar hoppas,
kär-»kommen visit.»
— Jag är hemma och väntar med längtan på mina
vänner.
— Jag undrar hvem det kan vara, — sade en.
— Troligen några badgäster.
— Möjligen presidentskan Poppelstjerna. Ack! en
alltför söt menniska, presidentskan.
— Och löjtnanten se’n!
— Ganska hygglig.
— Man säger att han är förlofvad med en rik . . .
— Ah, alltid skola de vara rika.
— Enka, säger man.
— Ja, enkor skola de också vara, det förstås; eljest så
trodde man . . .
— Ja, i fjcH.
— Att han var förtjust i fröken Adelhjelm.
— Ja, hon för sin del tycktes ej göra några svårigheter.
— Eljest så såg hon just ingenting ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
