Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Öfverläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men han är ju uppfostrad hos pappa och mamma?
— Ja det var också lyckan. Jag måste ju berätta hela
historien för alla särskildt, så alt de skulle inse förhållandel.
— Men mamma 1 hvarföre skulle vi blygas för honom,
han är ju nu en hederlig yngling med duglighet, en
menni-ska som sjelf huipit sig fram och som — vet mamma —
som jag tycker är fullt ut lika bildad som någon af
her-rarnc här i staden, till och med mera.
— Det der förstår inle du, barn; han må vara så
bildad som helst, så kommer han det oaktadt i hela sin lefnad
ej att räknas till den bildade klassen. Men vi hafva talat
nog om honom. Kommer han igen så ta vi emot honom
enskildt; men laga så alt han icke kommer då vi ha
främmande, det går icke an. Jnle heller vill jag att han löper
hit så länge Ernesline är nere på besök; ty hon tycktes
verkligen besvarad af honom. Hon mins honom knappt, ty
hon är yngst och kom bort tidigt, slackars Ernestine.
Majorskan tystnade och tycktes hvålfva några tankar i
sitt sinne. Hon visste dock ej rält huru de skulle komma fram.
. — Vi hafva väl ej mycket qvar af qvarlalet, — sade
hon ändtligen.
— Nej mamma, inte mer än nio riksdaler sexton
skil-ling — utom tio skilling som slaglaren ej kunde ge tillbaka,
och tre riksdaler i silfver som vi gömt undan, alt taga till
då nöd kommer.
— Det är bra hårdt att vara fattig.
— Ah nej mamma lilla, det går ju rätt bra, och vi
ha ju ändå råd att då och då göra ett litet kafferep, som
inte är sämre än andras; och efter det roar mamma, så . ..
— Kära Emmal det vet tiud att det visst icke roar mig;
men man är rent af tvungen. Vi bli bjudna öfverallt och
då ha naturligtvis de anspråk att vi skola se dem igen.
■— Men mamma I inle behöfs sådan der konlant
betalning vänner emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
