Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Öfverläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet skiljdes vid borgmästarens trappa. — Ödmjukaste
tjenare!
— God natt, notarie! God natt, goda notarie! —
slamrade det ur hopen.
— Löjlig menniska, vår notarie; han har riktigt slagit sig
ut för lilla Ernestine; det ser roligt ut alt se en äldre, så
tjock och skallig person agera en ung celadon.
— Han menar också på alt det är svårt att hitla på
nya arligheler beständigt, — upplyste fru Svan; — det
berättade han mig sjelf nyss.
— Åh nej, sade han?
— Ja verkligen, det sade han till mig; men inga ord
efter mig; vi kunde eljest komma in i bladet.
— Nej bevars. Jaså, det blir lungsamt för notarien.
— Ja, det lär det, ha ha ha!
— Bra roligt med sådana bjudningar.
— Då man vet att alltihop är på kredil, ha ha ha!
— Ah ja, om inle Svan visste alt doltern skulle få ett
stort arf, så vore krediten lemligen lagom. Svan tål icke
slöseri, utan vill att hvar och en skall hushålla med sitt.
— Ja, om alla vore så kloka och ädla, som rådman
Svan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
