- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1853 /
50

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Den bleke Herrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvilken han?

— Axel, söta mamma.

— Nå min Gud, har jag kunnat ana sådant?

— Men han är anständig, bildad, hederlig — söta goda
mamma . . .

— Alt du skulle så förnedra digl

— Förnedra? — upprepade Emma och hennes milda
ögon fingo ett eget uttryck af stolt sjelfkänsla. — Nej! nej!
mamma, det år ej rättvist.

— En gesäll.

— Är ej en gesäll bättre än en som nätt och jemt är
sin moders son? — frågade Emma allvarlig. — Är ej den
båttre, ehuru ringa han ock är, som sjelf gjort sig till hvad
han är, än den, ehuru hög han än må vara, som årft allt,
fått allt genom händelsen eller försynens nåd?

— Hvilka idéer, hvilka förvillade idéer 1 — yttrade
majorskan. — Det är frukten af romaner och historier som ni
flickor läsa.

— Men är del osanning?

— Jag bryr mig ej om huruvida det är sannt eller
osannt, men så myckel är säkert, att det är opassande. Då
ser jag dig hellre gå som husmamsell i alla dina dagar . . .
glömd ... ja hellre glömska än förnedring.

Emma teg och afhörde sin mors långa morallexa lugn.
Alt det i hela delta tal ej fanns ett enda förnuftsslut eller
en enda sals som tålde ett ögonblicks pröfning, är lemligen
klart; men det vår ändå frukten af en sorts verldsåskådning,
nästan lika redig som den, då man ej nöjer sig med alt se
med sina egna ögon, utan hellre väljer alt betrakta tingen
genom den fasonerade bottnen på ett saltkar. 1 sådant fall
nöjer man sig ej med att se något helt och sådant del är,
utan upp- och nedvändl och sönderslitel.

— Han har fått mitt löfte, mamma, — blef Emmas
enda och slutliga svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1853/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free