Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Blommorna och Polkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarje gång majorskan falt höra något dylikl fick
Emma, då hon kom, åler höra det gamla: »Du är en god
dotter, lilla Emma, men — det oaktadt ett sorgebarn», och straxt
dcrpl: »Stackars Ernestine, som är så olycklig — hon som
alltid gjort mig glädje, som är min enda ålderdomströst.»
Förlidct år sjuknadc majorskan. Ännu in i döden, då
den ömma dottern var den enda som satt vid hennes läger,
då hon blickade tillbaka på en lång följd af år, under
hvil-ka Emma varit hennes allt och Ernestine intet, fann hon ej
att hon styrdes af en eländig, inympad fördom, som
genomträngt hela hennes varelse. — Gud välsigne dig och göre
dig lycklig i ditt föraktade ståndi — rosslade modren; —
jag skall hos Gud i himlen bedja för mitt — mitt stackars
sorgebarn.
Våren derpå växte der blommor på majorskans graf —
dem hade sorgebarnet planterat i kärlek och ödmjukhet; och
i kyrkan satt en konstrikt arbetad krans af engelskt
tennbleck, elt mästerstycke i sitt slag, med en finpolcrad plåt i
midten med majorskans namn och årtal. Det hade
sorgebarnets man förfärdigat.
I Helsingfors var der en’ stor supé. Erncstines
sorge-år var slut och man firade den svarta drägtens bortläggande
med en bal, hva^till man bjudit landets förnämsta familjer.
— I sanning, svart klädde er väl, men kulört ännu
bättre, — sade grefve Senioroff artigt, i den han böd
friherrinnan handen till en polka.
Hvilken var väl sorgebarnet, den som vårdade grafvens
blommor, eller den som polkade?
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
