Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - I. Mot hösten 1611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapnen, då närande slads vigliga sloll — likasom strax
derpå Borgholm och Oland — föll i ficndehand,
Bätlre framgång hade man i norr, der Jemlland och
Herjeådalen cröfrades; men i rikets vestra delar, der man
eljest under krigen med Danmark lidt och ofla anfölls, och
» det inre af landet gick man, ännu mot höslen, i ostörd ro.
Åtminstone hvad vapenlek .beträffade, om också krigets börda
på annat vis föll tung öfver ena, så yäl som andra bygden.
Nästan i hjertat af Westergötland ligger, på
slättbygden, en liten socken med namnet Qyänum, och till dess
invånare hade ännu i slulct af Augusti månad föga försports
om krigets gång. Man gick der som i djupaste fred. Så
var åtminstone förhållandet med den välmående bonden Lars
på Qvänum och Bane, der han den sista dagen i
förutnämnde månad tidigt på morgonen stod på sin gård, den nu så
kallade Stommen, och i godt mak sysslade med en vagn, som
ofördröjligen skulle atgå åt Skara. När han ändtligen fått
allt i sin ordning, kastade han en forskande blick utåt den
vida slätten, der han dock i dag hade en både föga vidsträckt
och föga lifvande utsigl; ty dimman stod tung öfver nejden
och gaf den redan ett hösllikt utseende.
— Dimman går ner, — sade bonden, när han en stund
sett sig omkring. — Vi få vackert väder åtminstone i dag.
Och härmed öppnade han dörren till stugan och gick
der in.
— Se så, min kära Lasse, — sade han nu till en
yngling om 20 år, som längst fram i rummet salt
inbegripen i det lofvärda göromålet att förtära sin frukost, — qvicka
dej, pojke; det är nu när som helst färdigt att spännas för.
— Herre min Gud, — genmälde här matmodern, som
i detsamma steg in från den angränsande kammaren, — un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
