Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - II. Knaparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina föräldrar till Ståcckens; ty rylli^äslarn tir genom
Båtarae slagt med Swenske-familjen. Herr Linard och fru
Elin foro dock snart för någon tid vidare; ty som de sällan
kommo hit öfver från Wermland, så kade de många af de
Béelige att bär besöka. Jungfru Kari»;fick dock stanna qvar,
tilldess de kommo åter, och sfcMlle ejnollDrtid med ung»
Anna deltaga i mnsiköfningarne; . >
— Var det så; n« börjar* ja® hegripa!
— Jungfru Karin var i sitt sjuttonde år, liflig och god
som en Gods engel. Ehuru af förnämlig börd, fanns der hos
henne ej ett tecken till högdragenhel, och hon bemötte mig
snart som en bror.
•— Men fick du di så : fritt umgås med,de välborna
jungfrurna ?
*— Jag fick visserligen ej äta vid herr Jons eget bord;
jag bodde och hade min spisning hos hans fogde; men jag
kunde ändå dagligen samspråka med de unga, icke blott när
det var fråga om att knäppa på lutan, utan äfven vid flera
andra tillfällen. Der finns L ex. en trädgård på Ölstorp.
•— Och der gick du och band kransar åt unga Karin?
•— Äfven det — men der lärde jag ookså bättre än
annorstädes känna hennes ädla hjerla.
— Och der kanske hon svor dig sin tro — gissar
jag rätt?
— Tyst, icke så högtl — Men gif nu akt pi det jag
vill förtälja. — Det var en afton i början af Augusti; jag salt
i en af- löfsalarna längst ned i trädgården och spelade och
sjöng för de båda jungfrurna. Vi suto på samma gräsbänk
derinne; men jast som jag der gjorde ett uppehåll i milt
spel, föll del lilla Anna in all springa ut i trädgården och
söka nattvioler. Ensam med Karin Swenske kände jag mig
förlägen, slog derför åler några slag på lulan och sjöng ulan
alt sjelf tänka derpå: »Jag ser uppi dina ögon, att du liafver
en annan kär». När jag slutat, stod unga Karin plötsligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
