Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - III. Serenaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Jag fot hvem ni 8r; ly btoU en enda kan sjung*
det jag uysssi-hurtj/ jag lackar -er för det ni ännu icke
för-gtörot mig;;men jag beder er dodi att ej längre fördröja er
har. Jag har sedan en stund tyckt mrg förnimma, att någon’
är i rörelse dernere, och träffade man er här, så vore ni
förlorlad.
— Ädla jungfru, —* svarade ynglingen lifligt, — sknlle
det väl anstå mig all känna någon fruktan i delta ögonblick?
— Gå, gå, jag befaHer er det!
— Jag lyder; farväl för alllid!
Just som dessa ord blifrit uttalade, skaltade ett högt:’
»Hvem der?» genom trädgården.
Lars Knape vitle härvid draga sig tillbalia åt det håll,
der kamraten stod på post; men i detsamma stötte han i
mörkret på en groftemmad karl, som genast fattade honom
i kläderna. Alt drifva denna man undan var, oakladt
kna-pen kastade sin luta i gräset, alldeles omöjligt; och i nästa
ögonblick famnade de hvarandra med hårda liftag.
Lars, som var mycket vigare än hans motståndare, fick
dock snart öfverhanden; men i detsamma den obekante
mannen föll till marken, började han högljudt ropa på hjelp;
och nu liommo ytlerligare tvenne män, af hvilka den ena
var försedd med en lykta, till platsen.
— Tag fast honom! — ropade han, som låg på
marken, — det är en tjuf, som vill mörda mig.
Då rusade de andra häftigt till och ville gripa den
förmenta tjufven och mördaren; och den ene af männen, som
var beväpnad med en hillebard, riktade denna hotande mot
knapen. Men just som han skulle stöla till, fick han ett
slag öfver den höjda armen, och detta så kraftigt, alt hand
och hillebård sjönko mot jorden och hvad ännu värre var,
hans vapen blcf honom med detsamma frånryckt och
svängdes nu af Slaffan hotande öfver hans eget hufvud. Då tog
den. så plötsligt afväpnade hastigt till flyklcn; men mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
