Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - IV. Jutar i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fölg na med mig till Bycn, du seer; Veien er ei
lang, — bad den sednare.
— Nej, käre herre, låt oss stanna vid stugan der borta;
för jag tror mor år inle hemma. Men sjelf törs jag inte
gå dit in först; utan stig ni i mitt ställe vackert af hästen
och se efler, om käringen skulle vara kommen; jag sitter qvar
dcrule och ska nog orka hålla i betslet.
-— Men hvis du löber afsted, saa er du Dödens.
— Skulle jag löpa min våg, jag? Del är inte hvar dag
jag träffar en så gemen herre.
Efter detta samtal uppnådde man snart stugan, och
ryttaren lemnade här verkligen tyglarna åt Lars och sleg in.
Men Lasse Larsson, som redan såg de första ryltarne
tillräckligt långt aflägsnade, gjorde nu processen kort; och i
samma ögonblick dansken försvunnit i slugudörrcn, vände
han också om hästen, trycktc hälarna hårdt i dess sidor och
for så af i fyrsprång åt hemmet till.
När man der blifvit underrällad om danskarnes
öfver-fall, begaf sig Lars ginasle vägen ned åt Bitterna, för alt
på Ölstorp träffa ryltmäslar Slårck och gifva äfven honom
del af hvad som limat. Herr Jon lill Ölstorp var nämligen
i hans tanke den enda person bär i grannskapet, som i hast
skulle kunna ställa en behörigen väpnad styrka mot fienden
och med största manhaftighet möta dess anfall.
Jon Slårck, som vid Lars Larsons ankomst salt i godan
ro på sin gård, blef vid dennes budskap slagen af häpnad
och redde sig genast till att lemna hemmet, för att till en
början träffa anstalter till Skaras försvar, då fienden, enligt
all förmodan, snart skulle vända sig mot nämnde ort.
— Men innan denna sak blifvit tillbörligt ordnad, —
sade herr Jon betänkligt, — så fruktar jag, alt minst ett
dygn hinner gå om och att vi då komma med jästen efler
i ugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
