Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - V. I Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade honom sjelf; och likväl var denna af lifsfarlig
beskaffenhet, ty i nästa ögonblick efter del han afvärjt del
mördande skottet, träffades han af ell skarpl hugg Öfver skuldran
och halsen; elt hugg, så väl måttadt, att han efler en
fruktlös ansträngning alt ännu hålla sig uppe på hästen,
förlorade sansningen och handlösl tumlade ur sadeln.
I detsamma rusade fienden med slegrad ifver fram, för
att äfven bringa om lifvet de båda andra, som tycktes vara
den fallnes kamrater; och nu började elt handgemäng,
hvarunder ingen kunde gifva akt på, huruvida Lars Larsson
numera befann sig bland dc lefvande eller döda.
Jon Stårcks ryltare voro en väl rustad trupp, de buro
både »öfver- och undergevär» och kunde sålunda både skjuta
och uldela hugg. Fienden mäklade ej länge uthärda deras
anfall, utan drog sig snart i full flykt undan, hvarvid
Wesl-götarne med fördubblad ifver följde dem. Sålunda
aflägsna-de sig rytteriet allt mer och mer från den plats, der Lars
Larsson stupat; men når nu fotknektarne med den stora
skaran af stadsfolk och bönder alltjemt tågade framåt i deras
■pår, så hände sig, att en skogvaktare från Mösseberg,
hvil-ken väl kände både gamle Lars i Qvänum och hans son, här
helt oförmodadt påträffade och igenkände den sednare, der
han sanslös låg utslräckt emellan fienders och landsmäns lik.
Skogvaktaren stannade då qvar på plalsen, tilldess han
hunnit öfvertyga sig om alt den fallne ännu var vid lif, och
fick derefler elt par mån lill hjelp att föra honom närmare
staden, der en bonde från Skår åtog sig alt redan samma
qvåll skjutsa honom lill skogvaktarens gård.
Jon Slårck gjorde emellertid med sina ryttare fienden
sällskap långt bort om Simmalorp eller helt nära den punkt,
der stora landsvägen delar sig i tvenne, den ena åt
Weners-borg, den andra åt Borås.
Svea. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
