Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - VI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så brådlom! — utropade främlingen, då Lars hSr
ville taga afsked. — Nåväl, jag har kanske länge nog
uppehållit dig; men låt mig nu, innan vi skiljas åt, också få veta
ditt namn.
— Bondesons namn år ej slort alt minnas; men eljest
kallar man mig rätt och slätt Lasse Larsson på Banel
— Farväl da, min kåra Lars, vi kanske träffas igen !
Och härmed red hvar och en ål silt håll; men när
Lasse Larsson närmare Edsvära ännu en gång kastade en blick
utåt Alguslorpshcden, såg han på den väg, hvarifrån han
sjelf nyss kommit, en skara ryttare i blanka harnesk rida i
samma riktning, som den främmande ynglingen nyss farit.
I Qvånum litlade Lars som hastigast in hos sina
föräldrar och kom dervid all berätta det samtal, han under
vägen haft.
— Hm! — sade gamlefar och skakade betänkligt på
hufvudet, — del der låter underligt nog. Hur sade du, all han
såg ut, den der ungersvennen; var han slor till vexten?
— Så der vid medelmåttan, men slark och groflemmad
som den dugligaste karl.
— Och gult hår hade han och stora, klara ögon, —
inte så?
— Alldeles, och etl angenämt småleende på läpparna,
när han talade.
— Och såg förnämlig och belefvad ut?
— Ja, mer än jag någonsin sett.
— Aj, aj, min gosse, du har då i dag talat med vår
nye konung!
— Herre jemine! utropade härvid gumman förskräckt,
— kungen sjelf, och du, som talade så djerfva ord till
majestätet! „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
