Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnen och Räfven. Norrsk Folksaga. (Med 2 träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinet salt Michel högt uppe på en sten vid kanten och
hade någonting för sig.
— God dag, farsgubben! — sade räfven. — Hvad har
du för godt med dig i dag? — sade han.
— Det år fläsk! — svarade björnen.
^— Jag har också liten smula, som smakar, — sade
räfven.
— Hvad för slag då? — sporde björnen.
— Det är det slörsla och sötaste humlebo, jag hittat i
milt lif; — svarade Michel.
— Jaså, — sade björnen och grinade och vattnades i
munnen, så godt tyckle han del skulle smaka alt få sig lite
honing. — Ska’ vi traktera hvarann? — frågade han.
— Nej, det gör jag inte! — svarade räfven. Men
imcllertid slogo de vad och kommo öfverens, att de skulle
nämna Ire slags träd. Om räfven kunde nämna dera
fortare än björnen, skulle han få bila en gång af fläsket; men
om björnen kunde säga del forlare, skulle han få suga en
gång af humleboet. Björnen länkle nu, alt han skulle suga
i sig all honingen i ett tag.
— Ja, — sade räfven ; — nog år det nu både godt
och väl alltihop; men det säger jag, att, om jag vinner, skall
du vara skyldig att rifva af borsten, der jag vill bita, —
sade han.
— Ah ja, jag får väl hjelpa dig, eftersom du inte
kan sjelf, — svarade björnen.
Nu skulle de ’stad och nämna Iräden.
— Tall, furu, grani — brummade björnen, — grof i
målet var han. — Men delta var bara två träd, ty furu är
ingenting annat ån gran del heller.
— Ask, bok, ek! — skrek räfven, så det gall i
skogen. Nu hade han vunnit och skyndade ned och log
hjer-tal ur svinet i ett bclt och ville springa. Men sinnet rann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
