Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insurgentarméens angrepp på Fredriksstad den 29 September—4 Oktober 1850. (Med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som 9tått en slund i djupa tankar och stirrat framför sig.
Den instörtande, af sina invånare öfvergifna staden, företedde
mer än någonsin en bild af förödelsen; i husen och på
gatorna lågo döda; midt på gatan låg en gammal hustru med
en kudde under hvardera armen; hon hade blifvit dödad, just
som hon ämnade rädda sig.
Danskarnes förskansningar på östra sidan hade lidit
ansenligt, Tallar och palissader voro sönderkjutna, Gooshof och
Greveshof brunno, aftonen nalkades. Men de danska
kanonerna tego; fienden ansåg detla för svaghet, och von der
Tann, som anförde belägringen, beslöt våga det yttersta. Sex
9larka holsteinska bataljoner med kavalleri och pionierer,
tillräckligt försedda med stormstegar och stora halmfaschiner,
med hvilka grafvarne skulle fyllas, slodo bakom sina
skansar, färdiga till stormlöpning. Man ämnade storma mot hela
danska linien, skarpast likväl mot vallen vid Eidern, som
kunde beskjutas både från kanonbåtar på floden samt
batterier på andra stranden. Bakom Eiderdammen stod en
musikkorps, som skulle spela upp till den blodiga dansen. Mot
den fiendtliga massan hade danskarne blott ett par små
fältkanoner att föra i elden; tre kanoner skulle beslryka hela
Eiderdammen, en stod vid stadens östra ända, tvä i
hufvud-skansen på Rendsburg-vägen och en i det slutna verket
framför denna skans. Major Voigt med 7:de bataljonen, som
hopsmält till hälften, besatte de öfriga linierna; manskap af
l:sta och 2:dra reservbal aljonen, ett kompagni af 6:te och ett
af 9:de bataljonen besatte staden som reserv. Det var jutar
och seeländare, som skulle dela äran med hvarandra.
Mörkret bröt in, men upplystes af den fruktansvärda
branden, som speglade sig i Eider. Signalen lill stormning
var gifven, musiken spelade »Meerumschlungen», en dödssång
för tusentals slesvigare. Under det musiken blandade sig
med hurraropet, sången, de kommenderandes röster,
hornklangen, kanonernas dunder och granaternas hväsande, framstör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
