Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fregatten Eugenies Jordomsegling åren 1851—53, af N. J. Andersson. (Med träsnitt och en karta)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför Köpenhamn, der vi qvardröjde blott så länge, att
några för enskilt* och allmänt behof nödiga uppköp kunde
göras och afsked sägas åt de kära vännerna på andra sidan
Sundet. Det är bekant, att Danmark för några år sedan
utsände korvetten Galathea på en lika långresa, som.vår
tillernade, och att den till hufvudsaklig del besökte samma
platser, hyartill äfven vi voro destinerade. Det var oss
derföre af synnerlig fördel att få samspråka med en och
annan, som då gjort denna färd, och inhemta flerfaldiga råd
och anvisningar af nytta och vigt att iakttaga; och
Dan-skarne äro i allmänhet kände för tillräcklig meddelsamhet,
att vi ju i detta hänseende skulle finna alla våra frågor
besvarade, alla våra behof afsedda. — Efter att hafva af
ett ångfartyg bogserats upp mot Helsingborg, gifvit
brödra-landets Kroneborg den sista saluten, strukit förbi Kullens
klippa och der af kullagubben (en utklädd matros) fått det
kära, betydelsefulla ”lycka på resan”, samt såsom sista
glimtarne af den dyra fosterjorden sett de vänliga,
varnande, betydelsefulla fyrarne på Halländska kusten, styrde
vi ut i Nordsjön — verldshafvets förstuga.
Värsta föret är dock alltid i portlidret, säger ett
gammalt ordspråk; och vi fingo fulleligen lära oss inse
sanningen deraf. En rasande blåst stack upp och kastade
fregatten som en annan barkbit; och då motvinden ej syntes
vilja gifva med sig, utan fortfor att plåga och martera oss,
ännu ej sjövanda, vändes bogen mot Norge, der vi inom
Fahrsunds strandklippor funno en säker nödhamn. Åtta
dagar qvarlågo vi här, inandandes den nog svala
höstluften öfver den bergigt kala jorden, och förlustande oss,
såvidt den lilla nätta köpstadens borgerskap mäktade visa
sina broderligt gästfria sympatier, hvilka ock i sanning
förtjena allt loford. Då vi ändtligen sluppo ur detta trygga
fängsel, tillryggalades färden öfver den nu blidare Nord-*
sjön till det vänliga England på 5:ne dagar, och den 25:te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
