Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bedjande barnet, af Wilhelmina. (Med lithografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du endast vet , att Gud i höjden bor
Och skyddar barnet, som på Ilonom tror.
O, dröjom vid din ljusa bild! Der hägrar
För oss vår egen flydda barndomsfrid.
Fast månget moln sig nu på pannan lägrar,
Vi hafva alla egt en gyllne tid,
Då känslan utaf ånger, synd och qval
Sig aldrig än intill vårt bjerta stal.
Vi egde då allt herrligt, som vi drömde. —
I Fantasiens höga sagoslott
Vi öste skatter och dem åter tömde.
Allt var så ljust, så oskuldsrent ... så godt.
Men — slut är illusionens blomsterdans;
Ty nu det gäller Verklighet och Sans.
Dock, när vi se en älsklig bild som denna,
Der snöhvit oskuld för vårt öga står,
En helig bäfvan vi inom oss känna,
Och denna suck ifrån vårt hjerta går:
”0 Gud, lär mig att blifva barn igen,
Att jag må nalkas Dig och liimmelen!!!”
Wilhelmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
