Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordstjernan. (Poem efter Erik Bögh, från danskan av Wilhelmina)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika fast, som denna stjerna,
Är ett löfte af din flicka.
Dessa orden ... jag dem känner
Ständigt i mitt hjerta brinna.
De ju styrkte mig i Södern,
Mot min sköna frestarinna.”
Men — hvad nu? — Hans kinder blekna?
Handen pressar han mot pannan,
Ser på brefvet. . . Arma dårel
Det var skrifvet till — en annan.
Och han stär inför den sköna,
Som af dolda makter bunden.
Sist han går, Hksom han kommit,
Osedd bort, igenom lunden.
Flickan vaknar. Af det skedda
Vet hon ej den minsta gnista;
Men hon ser en tår på brefvet,
En — den första och den sista.
Här tystnade den gamle.
I chorus ljöd det då:
”Hur skändligt af den flickan,
Som bröt sitt löfte sål”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
