Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storartad, men dyster, var anblicken af den vid nämnde
strand af yxan föga uppröjda skogs-region, som jag nu
genomtågade. — Jag red allena, ofta ända till fem mil, utan
att påträffa någon boning, och mitt sista nattqvarter hade
1 jag funnit hos en mindre vänlig kolare, hvilken antingen
var så okunnig, eller blott ställde sig så, att han icke kunde
lemna mig någon anvisning, hvar jag nästa natt skulle söka,
herberge.
Jag hade ändtligen lemnat Glommens strand, och några
tecken började visa sig, att jag närmade mig en mera
odlad och befolkad trakt. — Aftonen inbröt, solen sänkte
sig i horizontens dunsttöcken, och jag fattades af denna
vemodiga känsla, som solnedgången vanligen väcker hos den
enslige vandraren, då han icke vet, hvar han skall finna
sitt nattläger.
1 denna tveksamma sinnesstämning gaf jag min häst
raskare fart, såg med oro det bakom talltopparna allt mer
och mer försvinnande solljuset, och kastade ofta en blick
åt begge sidorna, emedan, fruktande påhelsning af en björn
eller varg, jag ansåg min väg icke vara lika så säker, som
den var enslig.
Under ovissheten, hvar jag denna natt skulle hvila mitt
hufvud, märkte jag ändtligen, på högra sidan af den gröna
vägen, liksom en ljusning i den täta skogen, en
uthugg-ning och slutligen en stig, hvilken erinrade mig om
dessa smala, men vänliga sidovägar i min födelsebygd
Småland, hvilka alltid lofva vandraren ett lyckligt slut på hans
dagsresa och en varm aftonmåltid. — Glad vid denna
upptäckt, förde jag utan vidare betänkande min häst in på
denna väg och lät det trogna djuret åter känna piskan. ——
Det lifvande ljudet af ett vallhorn och de dofva slagen af
en yxa höjde snart min förhoppning till visshet, till dess
ändtligen en kos bölande och upphvirflande rök kungjorde,
att målet för min dagsresa var uppnådt. — Efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
