Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände jag mig slutligen trött i värmen och satte mig i
skuggan för att hvila, men hade blott setat så några
minuter, då jag plötsligt hörde ett klagorop på något
af-6tånd. Jag sprang hastigt i sadeln och sprängde af åt
rigt-ningen af ropet.
Då jag nu ridit några hundrade steg och svängde
omkring några tåta buskar, såg jag framför mig en
frem-ling, som uppgifvit ropet om hjelp. Hans häst låg
störtad på marken, mannen knäböjde bredvid honom och
strök med handen djurets ena ben. Helt nära på sidan låg
en dödad huggorm, en af de största jag någonsin sett
och hvars anblick genast för mig förklarade hela händelsen.
Jag sprang af hästen, för att om möjligt Igelpa; men
benet var redan starkt uppsväldt, jag uppskar likvål
såret och red hastigt tillbaka, för att hemta salt, hvarmed
jag återkommen frotterade det sårade benet. — Men efter
några minuter var det arma djuret dödt.
Först nu kastade jag en uppmärksam blick på den
fremmande. Han var en äldre man, med skarpt markeradt
ansigte och mörkt bår, — men med så eldiga,
genomträngande ögon, att jag nästan ovilkorligt kände mig
bländad af deras underbara glans. Hans ansigte var blekt och
djupt fåradt, han var elegant klädd i en fin klädesrock och
i en grön sammetsväst; i hans ena västficka syntes ett
guldur, med kedja och många berlocker. 1 handen höll han en
snusdosa af guld, formad som en snäcka.
Han syntes icke särdeles bekymrad öfver sin hästs
död, ty då jag beklagade den, sade han halft leende:
”Åh, det betyder ingenting! — Ni har ju en god häst
och måste till mig öfverlåta den. Ni ser mig ut att vara
en medgörlig yngling."
Jag blef — som ni kan finna — icke litet förvånad
öfver denna hans nästan pockande fordran. Jag såg på min
liåst, som var ett utmärkt djur, och kände mig på intet sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
