- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1854 /
80

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ni är ett lyckans barn, penningarne äro edra.” Och
härvid sköt han dem till mig och kastade plånboken
ofvan-på den hopade högen. Der har ni äfven plånhoken, för att
i den förvara er vinst.”

”Nej, herre”, svarade jag, ”nej, jag kan icke emottaga
penningarne.”

”Och hvarföre icke?”

”De äro icke ärligt förtjente, jag har för dem icke
arbetat.”

”Icke arbetat?” upprepade han. ”1 sanning, om alla
tänkte så, som ega penningar, skulle mången som nu yfves
finna sig djupt nedsatt. Tag ni utan betänkande edra
penningar l”

Men jag sköt allt tillbaka, utom de tjugo riksdalerna,
med hvilka jag börjat spelet, reste mig upp och ville gå.

”Stanna 1” sade han, ”sätt er åter, jag ber!” Jag satte
mig. ”Jag kan icke återtaga hvad ni vunnit; efter lag och
rättvisa tillhöra penningarne er, och för mig gifves blott ett
medel alt återfå dem, nemligen genom deras återvinnande.
Jag vill för detta ändamål våga hästen.”

Mitt hjerta slog häftigare, då han visade på hästen.
Icke att jag önskade återfå den; men det var som
förmådde jag icke afslå den gamle mannen något. Jag kände för
honom ett visst besynnerligt medlidande och samtyckte. Han
tog nu en tredje kula och blandade korten.

”Ni har mycken lycka”, sade han, ”synes vara en god
och förståndig yngling, och jag vet derföre ingen anledning,
hvarföre ni icke kan blifva min arfvinge. Ni är väl icke gift?"

”Nej”, svarade jag.

”Men har säkert en älskarinna. Med en man, som ni,
vid tjugufem år, är det vanligt.”

”Men icke med mig”, sade jag. ”1 vårt glest bebodda
land ser man så sällan fruntimmer, och ibland dem ag
sett, vet jag ingen, som jag önskade mig till hustru.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1854/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free