- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1854 /
87

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick till min far, som satt framföre htfset, och nedkastade
mig der på en bänk, med öppen tröja, uppvikna ärmar, uta
halsduk och med svettdroppar på pannan.

Men då jag nu så låg der, hvem upptäckte väl mift
blick? Den fremmande kom ridande uppefter vägen, som
förer till vårt hus. Jag igenkände honom vid första
blicken, och mitt hjerta slog häftigt, ty vid hans sida red
någon på en liten brun häst; och, ehuru det redan var
något skumt, såg jag dock att det var ett fruntimmer. Jag
såg bort till min far, och han märkte min bestörtning, men
fick ej tid att till mig ställa någon fråga, ty de två ridan**
de voro redan för nära. Oaktadt min «fverraskning,
betraktade jag dock fruntimret med högsta nyfikenhet. Att
hon hade en smärt, skön figur och satt till häst som en
drottning, såg jag; men ansigtet var beslöjadt, och då den
gamle mannen räckte henne handen för att hjelpa henne af
hästen, böjde hon sig ned till honom behagligt, som en ung
poppel för vinden.

Jag hade aldrig i mitt lif känt mig så bestört och
förlägen. Att återse den gamle mannen var redan
öfver-raskning nog, men att han verkligen medförde damen, som
jag på spel vunnit, och att hon skulle träffa mig i denna
utstyrsel, pressade ångestsvett ur alla mina porer. Jag
sprang ändtligen upp, för att gå emot de fremmande, och
började min helsning med att urskulda min drägt
Men den gamle mannen inföll genast:

”Det behöfver ingen ursäkt, herr Ivarsen. Arbetet är
alltid hedrande. Huru mår ni ? — Ah l — Är det er far ?”
Jag presenterade honom nu för min far, som den herrn,
hvilken köpt vår häst; och vi förde sedan de ankommande
till huset.

”Min pupill, om hvilken jag för er nämnde”, sade den
fremmande, då vi inträdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1854/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free