Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kortleken. Berättelse af R....n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag snarare flög ån gick tillbaka till huset, men
stannade plötsligt på tröskeln. Jag tyckte mig liksom höra en
djup suck, — mitt hjerta klappade häftigt, då jag nu
betänkte, huru grymt det skulle vara, att vilja tvinga den
arma flickans böjelse, och frågan: hvad hos mig väl kunde
behaga henne, kom mig att känna en med förödmjukelse
blandad ångest. Men just denna förödmjukelse återgaf mig mod
och kraft. Jag tänkte: om jag icke behagar henne, skall
hon åtminstone erfara, att jag icke tänker nog lågt, alt vilja
draga fördel af hennes ställning och beroende af hennes
förmyndares förfogande.
Jag inträdde, stod i nästa ögonblick framför henne, och
fattade hennes darrande hand; men hvad jag sade, visste
jag ej då, och vet det ännu icke. Mitt hjerta var så
öf-verfullt, och ifrån det flödade orden till mina läppar. Jag
erinrar mig blott, att Rachel, hvars ögon i början voro
fyllda med tårar, ändtligen högt rodnande och mildt leende
tryckte min hand och hviskade några ord, som uttalade
fullkomligt bifall till allt hvad Meijer önskade, emedan det
öfverensstämde med hennes hjertas böjelse.
Snart inträdde Meijer, fann Rachel sluten i mina armar,
tryckt till mitt hjerta, och syntes fullkomligt tillfredsställd
* af samtalet med min far; men fastän han visade sig glad,
låg dock ett allvar i hans blick, som särdeles oroade mig.
Under resan till Bergen syntes hans ögon blifvit mattare,
fårorna i hans ansigte djupare, hela hans gestalt förändrad,
och jag märkte att han tog oupphörligt kulor ur sin
silf-verdosa. Men Rachel och mig lemnades ingen tid till
efter-sinning, ty efler tio minuter var allt aftaladl och Rachel med
mig förlofvad. Sedan tog han mig afsides och sade:
”Min goda Ivar, det skulle vara mig kärt, om ni så
snart som möjligt blefve förenad med er engel. Vi begifva
oss tidigt i morgon till församlingens pastor, för att uttaga
lysning, för hvilken jag är försedd med Rachels dop-attest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
