Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar Slotts-Borggård. (Med lithografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriks broder, Johan III, glömde ej heller detta slott,
utan vistades der ofta och har rörande dess förbättrande
utgifvit följande förordning: "När alla våningar efter Kongl.
Maj:ts befallning voro förhöjde och eljest med byggningen
förändrade, skulle slottet öfverallt täckas med tegel. Alle
tornen, undantagande det högra kruttornet och de andra
tu tornen, som vetta öster ut åt Kalmar sund, skulle täckas
med bly på ett sätt, och så att de blifva alla lika höga,
men kruttornet skall täckas med koppar, när det blifver
7 eller 8 alnar högre muradt. Alle rummen öfver hela
slottet skulle blifva lika jemna. Fenstren skulle blifva
fyre-hörnige, så att de hafva ett synligit skick efter
architec-tiskt maneer. Slottskapellet inredes och förskönas med
sina ännu till en del bibehållna väggprydnader af gips”, och
äfven blef det anbefalldt, att ”En örtagård skulle upprättas
utanför söderport emellan muren och stadsvallen och
der-uti planteras icke allenast en hoop bärande trä, utan ock
eljest allahanda slags örter, som i Kongl. Maj:ts kiök
tien-lige vara kunde.” Den präktiga brunnen på slottets
borggård, som år 1829 reparerades och hvilken framställes på
närstående plansch, uppbyggdes äfven under denna konungs
regering.
Den förskönade borgen blef dock snart ett mål för
fiendtliga anfall, då kriget utbröt emellan Carl IX och
Christian den IV i Danmark. Det olyckliga Kalmar
förvandlades af fiendtliga kulor nästan helt och hållet till en
grushög, men slottet bibehöll sig likväl ännu, och stadens
innevånare försvarade sig tappert. Till och med qvinnorna
visade sig på murarne, sysselsatte alt hopvrida
halmkransar, doppa dem i beck och tjära, anlända dem och slunga
dem på de stormlöpande fiendernas hufvuden. På yttersta
porten läto de belägrade anslå följande smädliga rim:
Jag heter Kalmar den grå,
Derför ingen mig rubba må.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
