Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Qvarnström. Skizz af Aug. Sohlman. (Med porträtt samt 2:ne träsnitt) - ”På samma ställe”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett fisknät; med högra handen omfattar han högra
benet, som är lagdt öfver det venstra knäet; venstra armen
stödjer sig mot klippan, och i den venstra handen håller
han sin mandolin. Det är en skön gestalt med ungdomliga
former, som utvecklats i full frihet under Italiens sol vid
och mellan hafvets böljor; i all sin smärthet förete de en
viss grad af brådmognad. Under den lätta, ledigt fallande
lazaronmössan nedrullar det lockiga håret; ansigtet, hvars
drag äro idealiskt sköna, uttrycker en liflig, njutningsfull
glädje; munnen är öppnad till ett mildt löje; den sköna
ynglingen år, utan all tanke på det förgångna eller
morgondagen, försänkt i ögonblickets fröjd; ungdomlig sorglöshet,
välbehag öfver solen och hafvet och lifvet äro uttryckta i
hela hans väsende; sinnets harmoniska glans afspeglar sig
klart i de besjälade formerna.
Prof. Qvarnström befinner sig, såsom yi redan antydt,
för närvarande (Oktober 1053) i Munchen, hvarifrån vi
snart kunna vänta tvenne nya plastiska monumenter, som
utan tvifvel skola lända konstnären till ära och Sveriges
hufvudstad till prydnad och försköning.
Aug. Sohlman.
”På samma ställe.”
Fredrika Brcmer berättar i siaa Bref från Amerika: ”Just
som jag skulle gå ombord, kom en svensk sjökapten, som sagt
åt några personer af mina bekanta i Savannnh, att han önskade
se mig, emedan han blifvit uppfostrad på samma ställe som jag
och mamsell Lind. Jag hade baft litet roligt åt föreställningen
om den uppfostrings-anstalt som vi tre skulle haft gemensam.
Och när nu min sjöfarande landsman kom till mijjf, och vi
skakade händer, frågade han: ”Har mamsell ej blifvit uppfostrad i
Stockholm?” Jag jakade härtill. ”Jo, jo”, sade han, med en
betydelsefull nickning på hufvudet, ”så är det, jag var viss
derpå; och i Stockholm har äfven jag fatt min uppiostran 1”
—-r r> »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
