Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När ett barn dör. Skizz af Förf. till »Sjöjungfruns Sagor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Då tro föräldrar och syskon, att det är till dem
den lille längtar, ty de kunna icke se skyddsengeln, och
modren tar barnet i sin famn. Men barnet befinner sig i
helt andra armar — dödens! Det ser hvarken fader eller
moder eller bror eller syster. Det har blott ögonen på sin
skyddsengel. Dessa öfverdragas nu af en matt glashinna,
ett fjerrglas, hvarigenom det redan skådar in i englarnes
hemland. Ännu endast en rossling i bröstet, och barnets
pulsar stanna, hjertat upphör att slå, och med osäglig smärta
lägger modern sin älskling tillbaka ned på sängen. Den
lilles ansigte synes nästan vaxgult. Det är ett tecken, att
det eviga lifvets sol upprunnit för barnets själ. De få
strålar, som bryta sig genom jordlifvets dimmor, mäkta icke
åstadkomma ett klarare sken på den lilles förgängliga del. —
Men vid sin skyddsengels sida vandrar den hädangångne
öfver gränsen till det obekanta landet himmelriket.
Oändligheten öppnar sig åt alla håll. Midtfram ligger Guds stad,
förskansad med trons fasta klippborg. Hoppets ängar breda
sin gröna matta under de båda vandringsmännens fötter, och
snart äro de innanför stadsporten i kärlekens hem. ”Se
här,” säger skyddsengeln, då han träder med sin vän inför
Guds åsyn, ”se här är den lilla, Du bad mig hemta ifrån
jorden! Han är lika oskyldig, som när Du lät honom
födas. Tag honom till din engel!” — Och Gud, som har
barnen kär, gör så. Men innan vingarne fästas vid
skuldran, ser sig barnet i tankarne om till de kära, det nyss
gått bort ifrån; och vid det då blir varse föräldrarnes och
syskonens djupa sorg, nedfaller barnet och beder sin
himmelske fader om tröst för dessa bedröfvade. Föräldrarnes
och syskonens första leende efter skillsmessan bär vittne
om bönhörelsen. Sedan har den lille intet annat samband
med de qvarlemnade, än i det godas vexelverkan emellan
själarne. Det är detta goda i tanke och handling, som en
gång skall saligt återförena föräldrar och barn.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
