Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Berzelius, prisbelönt skaldestycke af C. C. Strandberg (med vignett)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han svingai’ djerft utöfver land och vatten,
Ett purpurskimmer mellan jord och sky.
En Farus lik, som lyser genom natten,
Hvarthelst han blickar, mörkrets skuggor fly.
Han lyfter slöjan, väfd af grönklädd sommar,
Och se! i jordens djup en trollverld blommar.
Och i de stela massor lifvet flyter:
Der slår en puls uti naturens barm,
En eld, som, evigt ung, i dagen bryter,
Likt jungfruns kärlek rodnande och varm.
Det är som skapelsen väckts upp ur dvala,
Och anderöster ock ur stenen tala.
Hvad Hellas diktat om de stilla väsen,
Som blickade ur all naturen fram,
Om genierna i källorna och gräsen,
I vinden, klipporna och trädens stam,
Det var symbolen till den stores lära, —
En dunkel aning, men det sauna nära.
Den sanning blifvit. Jordens gömda krafter,
Som hennes refbensbyggnad styrka ge,
Dess spelande, dess friska näringssafter
Lät Siaren oss i sitt synrör se.
De verka ännu på forntidaviset, —
Som när kring dem sig hvälfde paradiset.
Och djupet blottar han af tingens lagar,
Ett örr ej kändt hieroglyf-system,
En himmelsk grundlag, i de första dagar
Af Skaparn ristad på sitt mantelbräm:
Och skönt, liksom ur kaos frambröt ljuset,
En ordnad verld der blickar upp ur gruset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
