Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig som en vaxfigur, hvilken man sätter i gång med ett
urverk. När man börjar tala med mej om pligt, känns det
som om någon förstulet sytt in ett harnesk i min väst.
Mitt. bröst är inte skapadt för planchett och snörlif. — Hör
på, Ingrid, tänker du tillbringa hela ditt lif med att lära
bruksbarnen läsa och skrifva; tror du inte att i dessa
ångans och elektricitetens gyllene tider man snart skall
uppfinna en machin för dylika mekaniska och prosaiska
sysselsättningar och att du sjelf inom kort skall representeras af
några simpla kugghjul?
»Jag är nöjd med att vara den minsta mutter i
nyttans mekanism. Min andes vingar äro för småvexta för att
följa med min fars djerfva flygt, då han vill öfverskåda och
förändra universum.»
Brukspatronen fattade vänligt Ingrids hand och drog
henne ned på sitt knä.
»Se på mig, Ingrid, kyss mig! Kyss mig icke med
läpparna, utan med ditt hjerta. Så der ja! Du håller ändå
af din far?»
Ingrid tryckte sin kind mot fadrens panna, strök hans
mörkbruna, ännu knappast gråsprängda hår utåt tinningarne,
och satte sig stillatigande vid hans sida.
»Ser du, barn, sedan din moder dog har jag samlat
alla strålarna af min glödande kärlek i en enda brännpunkt,
och denna brännpunkt är du, Ingrid. Mina drömmar om
lycka jordades med min Emilia; mina tankar ha sedan dess
likt trötta flyttfoglar på färden öfver lifvets öcken slagit sig
ned än på den oasen, än på en annan, men ingenstädes
funnit den hvila de sökte. Jag känner att min oro stillas
först i grafven. Jorden hade dock bjudit mig så mycken
sällhet, att jag ville efter min död liksom fortlefva genom
en annan varelse i dess lustgårdar. Min ande sökte sig en
gengångare i mitt barns. Himlen har straffat min
förmätenhet, och låtit vulkanen frambringa en bild af lava; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
